Text o ch musik:
H-G Jönsson
SÔ NO SÔ
Sô no sô, nôrr alcht ä gjochrt,
ô dagen har vôchte kväll.
Då, ä dâ gôchtt ô få sächtt sä framma elln e stônn,
ô bârô värr tâ.
Nôrr kyârn ä stilla, ô sistâ bitn bâschka,
ô ongôn sôv gôchtt i vârmô sängôr.
Då, harn gjort rätt förr ô få ta sä nônn minut,
ô bârô sichtt still.
Ja schlitsamt har dä vôrre, ô kalcht, ô tongt,
ô dåle betart förstås, sôm vanle. Ô man ä sakt litte maroder.
Ô nog vett full jä, att ichtt môradagen häll har nô annô ô bjô på,
en hart ô tongt arrbet.
Men no, vill jä bârô sichttô här, ô schå på lågârn sômm dansôr
övvôr tjôrven,
ô hôrô på knastrô.
Ô kennô hôss marodôrn schläppâr i schletnô ârmôr ô ben,
ô vettô, att alcht ä gjocht sôm skull gjärôs.
Ja, no har jä till och med,
tömt schlâschkhinken,
ô schlejje kvällspinken,
sô no sô,
sô no sô.
Texten skriven:Feb –Jun 99
Tillbaka till "Låtar"